yoella

Att läsa långa och komplicerade eller tunga texter är inte något man ger sig in på dagligen och när man väl gör det är det lätt hänt att man helst bara skummar igenom det för att få det överstökat. Jag är i alla fall sådan att jag har lättare att i så fall se på ett videoklipp där någon pratar, sen behöver ju den som pratar vara engagerad i det den pratar om så att man själv får upp intresset för det. Jag har inte lätt för att läsa tunga texter jag blir trött i huvudet av det sen kanske det har lite med att man inte är intresserad till hundra procent då kanske det hade varit ännu intressantare.

Idag är de flesta uppkopplade på något sätt, man är alltid tillgänglig och de allra flesta förväntar sig att man är uppkopplad hela tiden och till och med kan bli irriterade om det tar längre än fem minuter att få tag på någon. Samtidigt som att man själv blir nojig och uppstressad om man inte kollat vad som har hänt på till exempel facebook de senaste 5 minuterna.

Internet är väldigt bra sätt att sprida kunskap snabbt på man kan nå ut till väldigt många på väldigt kort tid och man kan ta del av en bredare kunskap, man får en mycket större kunskapsbredd. Man kan lära av varandra på ett annat sätt än vad man får om man inte är uppkopplad. Man får även ut information till en bredare skara och mycket snabbare med internet, man kan ha diskussioner som inte tar slut man bara kan ta en paus sen har man vad man pratade om senast och bara plocka upp där man stannade. Något som är viktigt att ha i tanken är dock den mänskliga kontakten som jag anser är värd otroligt mycket plus att man. Åter till den mänskliga kontakten som är väldigt viktig då man visar så mycket med sin kropp, röstläget man har och flera andra saker och då är det lättare att läsa av varandra hur man egentligen mår vilket är väldigt viktigt det med.

I företag så ser man det tydliga trädet, den vertikala maktstrukturen där det sitter en chef på toppen och chefer under den chefen och så fortsätter det så till botten det vi diskuterade workshopen med åse var om det kanske var bättre att ha en horisontel struktur istället. Jag tycker det är en god tanke att alla ska få chansen att vara med men om det funkar i praktiken är inte lika säkert då det finns en del människor som inte kan vara ledare och ta beslut eller bestämma utan de behöver en vägvisare som visar dem i rätt riktning. Sen har man det maktgalna människorna som inte skulle tillåta att alla bestämmer allt utan själva vill vara de som har makten och säger vad andra ska göra och till slut skulle det bara bli kaos av allt ihop. Jag tycker dock det är viktigt för ett företag att ta del av vad alla anställda tycker för att alla är vi olika och man vet aldrig vart de bästa idéerna kan komma ifrån. Även om den högsta chefen inte kan gå runt till alla anställda och fråga dem så finns det metoder för att få reda på sådant som är viktigt och allt behöver inte alltid gå upp till toppen heller. Det främjar arbetsmoralen om de anställda får säga sitt också och inte bara bli nertryckta därför är det viktigt att låta alla bli hörda men att ha en helt horisontel struktur funkar inte.

Om man nu ska dra till en lärande plats, eller skola då man lär sig i överallt, men att ha en horisontell lärmiljö i skolan kan vara väldigt givande då man kan dra det lite längre i skolan än i ett företag. Man får dock tänka på att läraren har fortfarande mer erfarenhet och att man ändå behöver den ledande rollen i ett klassrum för att man ska få en struktur på lärandet. Läraren kan till exempel lägga upp en rörlig plan som alla kan få säga sitt om då gäller det också att alla i slutändan ska komma överrens så att allt inte blir ett stort kaos. Att ha ett sådant här system i lägre åldrar (grundskolan) kan också vara en utmaning då barn inte har utvecklats helt och inte kan ta sådana beslut, man kan vid ett sådant tillfälle låta eleverna vara med och ge förslag men sedan är det läraren som tar beslutet utifrån hens erfarenheter som lärare och som också vet vad eleverna ska lära sig.

Att använda datorer under lektioner kan vara bra då många i dagens samhälle sitter ofta vid datorn och skriver där med blir snabbare på det så att man kan få ner mer text om man har en dator framför sig och skriver ner det läraren säger. Datorn kan också vara ett hinder då det är lätt att bli distraherad av annat när man sitter vid den, man går in på sina vanliga sidor på internet och kollar på dem istället för att lyssna på läraren. Vissa har ju lättare att koncentrera sig också om de har något annat att kolla på jag till exempel har lättare att koncentrera mig om jag ritar samtidigt.

Datorn är ett bra verktyg att använda då det är väldigt lätt att hitta information om i princip vad som helst och det kan också vara väldigt användbart i ett klassrum om man diskuterar något och vill kolla upp lite närmare om det ämnet så är det bara att söka på internet.

När man kollar på hur spel ser ut genusmässigt så ser man väldigt ofta att kvinnor är objektifierade och ofta händer det att det är en prinsessa i nöd som ska räddas. Det finns ju självklart undantag, det kan man se i till exempel i The ledgend of Zelda Ocarina of time då Zelda ändå spelar en ledande roll, dock så visar hon sig som kille när är i hjälte rollen. När vi kollar på spelet metroid så spelar man som en kvinna men man vet inte det förrän i slutet, och då blir fallet att man automatiskt tror att det är en kille så man får en chock i slutet av spelet. I spelet Gears of war är det bara en kvinna med, men hon blir inte särbehandlad för det utan får göra lika mycket som männen i detta spel vilket i bra annars så är det väldigt vanligt att man ska dalta med kvinnorna i spel att de mest ska sitta på avbytarbänken och titta på. Att det ska vara så stereotypiskt i spel är lite underligt, men det kanske är så att vi förväntar oss att det ska vara så och då fortsätter de som gör spelen att göra stereotypiska spel där kvinnorna är i nöd och behöver räddas.

Vi valde spelet The legend of Zelda Ocarina of time. Vi tyckte det var ett bra val då de flesta känner till det, även om man kanske inte har spelat det så vet man i alla fall om att det existerar. Det var det första Zelda spelet till nintendo 64 och är väldigt känt. Grunden i spelet går ut på att man ska rädda prinsessan och världen från den onda Ganondorf. Huvudkaraktären som man spelar kan man få döpa till vad man vill men i vanliga fall så är det Link han kallas. Han växte upp utan mamma hos ett folk som bor i skogen. Link har hela sitt liv trott att han också är den rasen men han upptäcker senare att så inte är fallet. Från början hade skaparna bara tänkt att spelet skulle utspela sig i grottorna utan några övriga äventyr.

När vi kollade på spelet så upptäckte vi att det inte har det här med att prinsessan i nöd inte var fullt ut i detta spel som i andra rädda prinsessan spel där prinsessan bara sitter och väntar på att bli räddad. Hon är med i detta spel och det finns en stad i öknen som det bara är kvinnor i och de hatar män, men vart 100:e år så föds en man som styr staden. Den senaste manen som föddes var Ganondorf och de ska följa honom även om han är ond.

Triforce är en symbol som är uppdelad i 3 delar, power, wisdom och curage dessa tre egenskaper är tilldelade till de olika karaktärerna. Link har curage vilket är rimligt då han är hjälten. Power har Ganondorf (den onda) det har han för att han har makten fram tills han blir dödad. Wisdom har Zelda då hon är den visa prinsessan.

Den pedagogiska grundtanken går ut på att man ska ta sig till olika etaper i spelet där man får belöningar och man blir starkare vilket gör att man vill komma vidare till nästa etap. Som det flesta används belöning om man lyckas och bestraffning om man inte klarar sig. Man kan även lägga på learning by doing då man kan spela utan att ha läst några instruktioner innan man börjar spela.

När man jämför ocarina of time med andra zelda spel så är det här mer balanserat när man kollar på genus perspektiv då Zelda har en mer aktiv roll i det här spelet än vad hon har i de andra.

Jag har själv inte spelat det här spelet så jag kan inte riktigt säga vad jag tycker om spelet nu jämfört med innan. Det jag kan säga är att det är intressant att de har valt att ha karaktärerna så som de har dem. Det känns som ett spel som är ganska balanserat jämfört med många andra spel då kvinnor är objekt och hjälplösa vilket de inte är i det här spelet.

Idag lever vi i ett nätverkssamhälle där vi har mycket kontakt med varandra genom olika verktyg på internet som sociala nätverk och mail bland annat. I ett sådant samhälle är det viktigt att man hela tiden lär sig nya saker då utvecklingen i dessa områden fortfarande går framåt och det uppstår nya problem som måste lösas. Att definiera kunskap i ett närverkssamhälle känns lite som att definiera det i ett samhälle utan nätverk, alltså det jag menar är att allt det vi gör är egentligen kunskap på något vis och inte bara vissa saker. I ett nätverkssamhälle skulle jag tro att det blir väldigt mycket stress. Man måste vara tillgänglig näst intill hela tiden på nätet och man kan ha svårt att koppla bort sig från internet och bara ta en dag utan teknologi då den är runt oss hela tiden. Men om man tittar från ett annat håll så går det mesta att hitta på internet om man bara vet vad man ska söka på vilket inte alltid är så bra så det är viktigt att tänka på vad man lägger ut för det som en gång har laddats upp på internet kommer alltid finnas där och vara tillgänglig för alla att se. Ett nätverkssamhälle kan vara bra på många sätt, det är bra på många sätt men man måste vara noga på hur man använder det, att man använder det på rätt sätt. Om man gör dessa saker rätt så kan man lära sig väldigt mycket från internet då man har kontakt med hela världen mer eller mindre så man kan lära av varandra på ett mycket enklare sätt och man kan sprida information väldigt mycket snabbare än vad man kunde göra förr, men man får aldrig glömma att man blir mer utsatt, och dessutom försöker staten att censurera internet vilket jag inte tycker är en bra idé man ska få kunna ta del av allt som finns där. Sen är det klart att det behövs att stoppa vissa onödiga kommentarer men det finns i vårat vardagsliv också så det kanske är bättre att kämpa mot det där i första hand för då uppstår de inte på internet lika lätt.

Att twittra är en ny grej för mig så jag är inte riktigt van vid det, men jag får göra som Dewey’s teori säger att jag får lära genom att göra så får vi se hur det går. Man kan säga mycket om teorin att lära genom att göra. Men det som är viktigast är att man ska veta att man inte alltid bara kan använda den här teorin när man lär sig något nytt utan man kan behöva blanda den med andra pedagogiska teorier. Jag har inte så många tankar om denna veckan då jag som sagt är ny med verktyget Twitter och inte riktigt visste hur jag skulle göra med det.

Learning by doing – John Dewey

Att lära genom att göra är en aktivitetspedagogik där teori, praktik reflexion och handling hänger ihop. Dewey sa inte själv ”learning  by doing” utan han uttryckte sig istället ”Learn to do by knowing and to know by doing”

Erfarenhet är viktig I lärandet Anskär (2013) skriver om hur viktigt lärandet i skolan ser ut och tar upp Deweys teorier och säger att erfarenheter i utbildningen är viktig men även att kvalitén på utbildningen är viktig.

Att lära genom att göra är ett väldigt bra sätt att lära sig på. Speciellt om man lär sig lättast genom att genomföra olika aktiviteter men det finns aldrig bara ett sätt att lära sig på utan det bästa sättet är att blanda och dessutom känna vad som är bäst för en själv. Att lära sig är väldigt personligt och alla lär sig på olika sätt.

Vissa saker här i livet finns det nästan inget annat sätt än att lära genom att göra, som när man lär sig krypa och gå då man får klara sig på egen hand och göra misstag in emellan när man till slut upptäcker att det är såhär man gör för att lyckas.

Open Space var ett spännande sätt att göra en presentation, man fick tänka utanför boxen det var bara lite jobbigt att komma igång då man inte kände att man riktigt förstod uppgiften och vad man egentligen skulle göra.

Att göra ett föredrag med Deweys lära genom att göra och försöka få in hans teori var inte helt lätt, sen har man olika perspektiv, vad är egentligen att lära genom att göra. Måste man röra vid föremålet som man ska lära sig eller finns det en psykisk del i att lära genom att göra.

Vi diskuterade inte så mycket om själva teorin det blev lite då vi försökte fundera ut hur vi kunde genomföra vår presentation vi funderade på kortspel och vi hade även en idé om att ha en spik en bräda och en hammare och så skulle någon frivillig få spika i spiken i brädan vilket resulterade i att lära genom att göra. Vi tog till slut beslutet att ha det gamla klassiska tricket att man har 3 muggar och en sten under en mugg och så flyttar men runt muggarna så ska personen som spelar gissa vart stenen har flyttat sig.

Det man kan tänka sig om vårt test med stenen under muggen är att vi tänkte på ett psykiskt lärande, att man lär sig att stenen flyttar på sig men det var en i publiken som inte tyckte det passade in i att lära genom att göra för hon tyckte det var att man skulle göra något som till exempel när man lär sig att cykla så får man göra det genom att göra det och inte bara röra vid cykeln utan man måste sitta på cykeln och verkligen trampa.

Slutsatsen man kan dra här är att det kan vara väldigt effektivt att lära genom att göra, det är inte alltid lätt definiera vad det egentligen innebär alla har sina egna åsikter om det. Sen så kan man inte bara använda sig av att lära genom att göra i alla ämnen utan det bästa är att blanda olika pedagogiska teorier med varandra för att få det bästa resultatet.

Börjar känna mig klar med sidan, lite småfix här och där! Nöjd och glad är man för det för då blir det en lugnare jul!